Vad är det med min hjärna? Det varken ekar eller är trångt. Det går inte att förlora eller att gömma något där inne. Jag har förväxlat närvaro med något tomt eller tyst.
Daglig smygande lobotomi mot ett mål av... ja, mot ett mål av ingenting. Och det konstiga är att just 'ingenting' är det som alltid varit målet. Nu vill jag ha ett annat 'ingenting'. Men kanske kommer 'ingenting' endast i ett utförande. Men det borde vara fel, för man kan ha inga äpplen och man kan ha inga bananer. Det är ju långt ifrån samma 'ingenting'.
